Javascript verkar inte vara påslaget? - Vissa delar av FMV:s webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.

På fmv.se används kakor, på engelska cookies. Kakor används för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt. Om du fortsätter, utan att ändra inställningarna i din dator, så godkänner du att kakor från fmv.se används. Läs mer om kakor och hur de används på fmv.se.

Prenumerera

Här är du nu:

Start / Om FMV / Om webbplatsen / Det är kallt på 150 meters dju…
  • Testpatrullen provar ubåten Halland

    Testpatrullen testar löpande FMV:s materiel och verksamhet. Först ut var ubåten Halland.

    Daniel Hakkarainen, navigerar ubåten Halland
  • Testpatrullen provar ubåt Halland

  • Testpatrullen provar ubåt Halland

  • Testpatrullen provar ubåt Halland

  • Testpatrullen provar ubåt Halland

Det är fredagskväll och vi ligger i varsin sovlåda i torpedrummet på ubåten Halland. Det ständiga susandet från ventilationen har gjort oss sömniga. Temperaturen i båten är låg och vi fryser i våra tunna träningsbyxor. Besättningen går i underställ och tjocktröja, men den instruktionen har vi uppenbarligen missat. Vi försöker att vara tysta för mittemot oss sover sonar-operatören som precis hängt av sig hörlurarna efter sitt sextimmarspass i manöverrummet. Vi ska vara här i fyra dagar och efter bara några timmar meddelar Fartygschefen Tobias Wilhelmsson att vi för första gången är nere på 150 meters djup. Vår första reaktion: ”Det är riktigt kallt på 150 meters djup.”

Vi har kunnat följa nedstigningen via djupmätare. I det nedsläckta manöverrummet arbetar sonaroperatörer som håller på koll ljudet, förskeppsmaskinisten och operationsofficeren som också är den som övervakar allt arbete. Stämningen är koncentrerad och vi försöker följa med i vilka order som delas ut och vilken information som delas. Det handlar om var andra båtar befinner sig, om båten håller tätt och om tekniken fungerar som den ska.

Överallt blinkar det från skärmar och i radiorummet krypteras inkommande och utgående meddelanden som vidarebefordras till männen i rummet. För det är bara män. Ombord finns endast en kvinna och hon sover just under nedstigningen. För jobbar man inte ombord, så sover man. Besättningen jobbar i pass om 6 timmar. Det betyder att man jobbar 6 timmar, sover 6 timmar, jobbar 6 timmar igen och så vidare.

Vi som gäster har blivit tilldelade mattider. Vi äter var 6:e timme, klockan 5, 11, 17, 23 och sen börjar vi om igen. Vi bestämmer oss snabbt för att hoppa över morgonmaten och gå direkt på lunchen dagen efter. "Te, vi kan alltid dricka te" säger vi till varandra och skrattar.

Riktiga knappar att trycka på

Båten är större än vad vi trodde och vi fascineras över alla funktioner som finns ombord. Rutinerna ombord är tydliga, allting har sin plats och ingenting har lämnats åt slumpen. Med undantag för gästernas förvaringsskåp där det råder ordnat kaos. Grejerna, materielen ombord är välanvända, men fungerar.

- Jag gillar riktiga knappar att trycka på. Alla pratar om pekskärmar och sånt, men när vattnet strömmar in, då vill jag ha en knapp som funkar att trycka på, inte en touch screen som inte går att röra, säger maskinisten Sannerman.

Han får mothugg av andra ombord som menar att det ena måste inte utesluta det andra. - Vi måste kunna uppdatera och samtidigt behålla funktionaliteten, säger någon.

Efterfrågan på bättre prestanda och ny teknik

Balansen mellan gammalt och nytt är tydlig ombord. Materielen ska fungera, men många av de yngre officerarna efterfrågar bättre prestanda och nyare teknik. De som jobbat längre har lärt sig att funktionaliteten kommer först och att det gamla beprövade ändå fortfarande håller. Oavsett, så kan vi konstatera att jobba i ubåten och att sitta på ett kontor och rita den är två helt olika saker.

Men FMV får beröm. Man berättar att i samband med översynen som precis har gjorts har projektledaren från FMV i Karlskrona jobbat nära besättningen och försökt tillgodose så många av de önskade förändringarna som möjligt. Nya regelverk ställer krav på nya funktioner och i översynen har man till stor del använt de avvikelserapporter som finns och utgått från dem.

En bastu i maskinrummet

Livet ombord rullar långsamt på. Under lördagskvällen får vi chansen att gå upp i tornet där en navigatör alltid håller utkik när ubåten är i ytläge. Det är mörkt och kallt, men i fjärran syns fyrar och röda lampor som är vindkraftverk. Efter över ett dygn ombord är vi glada att få se horisonten och andas frisk luft och dagen efter får vi ännu en ny chans att se havet.

Vi klättrar de två branta stegarna hela vägen upp till tornet igen. Här har vi sällskap av Daniel Hakkarainen. Han har tjocka kläder, någonting som är livsviktigt i vinden och kylan. Joysticken till att styra det elektroniska sjökortet har gått sönder och han muttrar en stund över det. "Har FMV upphandlat fel grejer?", undrar vi. Men Daniel säger att det nog är leverantören som klantat sig.

Vi sitter en stund och spanar ut över gråa vyer och stora vågor. Det gungar kraftigt och det gäller att hålla i sig. Livet på en ubåt är rutiner och tester och ordning och reda, men just där och då, med havet och vinden är vi ingenting av det utan bara tre människor i en ganska stor båt som blickar ut över horisonten och funderar över om det skulle gå att bygga en bastu i maskinrummet.
 
Testpatrullen Linda och Cecilia möter solen efter fyra dagar ombord.

Omdöme


Komfort
 
Det är svårt att ta sig runt ombord. Överallt finns någonting att fastna i och för den som är kort (läs: 147 cm) behövs en hjälpande hand för att kunna ta sig upp för stegar och genom luckor. Att sova bredvid en torped känns också mindre komfortabelt, även om det i det här fallet rör sig om en övningstorped utan skarp ammunition.

Mysfaktor

Stämningen ombord är härlig. Vi har med oss dagstidningar och får pluspoäng. Vi får dock inte vara med och välja film på kvällen, men det är mysigt att sitta tätt ihop, hänga i mässen och äta prinskorv och ägg sent på natten.

Att det är iskallt ombord drar dock ner betyget . "Det är bra för materielen och hälsan att det är kallt" säger de till oss. En överlevnadsstrategi?, undrar vi.

Försvarsförmåga

Troligtvis hög. Den känns hög.

Hållbarhet

Testpatrullen bedömer ubåten som väldigt hållbar. Linda: "Den är ju för f--an 100 hundra år." (Sanningen: från 1996)

2015-faktor

Inte mycket känns här och nu. Platt-tv:n i mässen är relativt ny, men resten verkar svetsat och upphängt för väldigt längesedan.

Wifi

Knappast. Här är det mesta hemligt.

Jämställdhet

Endast en i besättningen är kvinna.

Arbetsmiljö

Det är mycket stillasittande ombord och få ytor att röra sig på. I maskinrummet finns en träningscykel, men i övrigt är det svårt att få någon större motion. Ingenstans är det tyst. Ventilationen är på dygnet runt och ett ständigt brummande bakgrundsljud är någonting man vänjer sig vid.

Utmaningar

Att vara fartygschef verkar svårt. Fartygschefen måste ha koll på helheten och också mer eller mindre kunna sköta alla funktioner. Hen är också den som måste fatta de viktiga strategiska besluten, men också hantera personalfrågor och skador. Vapentekniska officeren skadade ryggen under vår tur och var tvungen att gå i land. Ett sådant beslut fattas av FC och påverkade hela den fortsatta turen.

Underhållningsvärde

U-båten är gjord för underrättelseverksamhet, inte fritid. Ändå spenderar man som anställd en hel del fritid här. Det finns film att titta på, gott fika och många filtar, men i övrigt är det bra böcker och godis som gäller. Att hänga runt på båten är ganska underhållande sig, men det är mer människorna än båten som är roliga. Att säga "Det är kondens" när man får en droppe vatten i huvudet är standard och blir ganska roligt till slut. Hur mycket det måste droppa in för att det inte ska gissas vara kondens, undrade vi lite försiktigt?


Tipsa om sidan

Fyll i formuläret för att skicka en länk till den här sidan.

Fält markerade med * är obligatoriska.


* Fältet är obligatoriskt

Publicerad: 2015-12-10 14:14. Uppdaterad: 2015-12-17 09:20. Ansvarig: Visa e-postadress.

Kontakt

Cecilia Palmsäter
Linda Bengtsson

Infostab

Fakta

  • Sjösatt 1995
  • Längd: 60,4 meter
  • Bredd: 6,2 meter
  • Deplacement: 1500 ton i ytläge, 1600 ton i uläge
  • Maxfart: 10 knop i ytläge, 20 knop i uläge
  • Framdrift: 2 MTU dieselmotorer, 2 Stirlingmotorer, en propeller
  • Max dykdjup: 150 meter
  • Besättning: 35 personer