Javascript verkar inte vara påslaget? - Vissa delar av FMV:s webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.

På fmv.se används kakor, på engelska cookies. Kakor används för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt. Om du fortsätter, utan att ändra inställningarna i din dator, så godkänner du att kakor från fmv.se används. Läs mer om kakor och hur de används på fmv.se.

RSS:Prenumerera

Här är du nu:

Start / Nyheter / Nyheter från FMV / ”Utan henne hade många av oss …

”Utan henne hade många av oss inte stått här idag”

Hoppa till nyhetslistan

Magnus Ernström träffade på en gammal och kär bekant från insatsen i Bosnien – Ragnarök, eller en vagn av typen Pansarterrängbil 180 som är den svenska benämningen på fordonstypen. Foto: Isabelle RupprichMagnus Ernström träffade på en gammal och kär bekant från insatsen i Bosnien – Ragnarök, eller en vagn av typen Pansarterrängbil 180 som är den svenska benämningen på fordonstypen. Foto: Isabelle Rupprich

På Flygdagen i Uppsala häromveckan uppstod ett oväntat möte. Magnus Ernström stötte på en gammal bekant från FN-insatsen i Bosnien 1993 - pansarterrängbilen Ragnarök.

Under det halvår som Magnus och hans kollegor i pansarskyttebataljonen var i krigets Bosnien var Ragnarök en viktig följeslagare i de dagliga uppdragen.

Magnus skriver om hur Ragnarök besköts på Tuzla Airbase. Och träffades av granatsplitter i Olovo, redan efter ett par veckor. I byn Stupni Do räddade man överlevande undan deras förföljare med hjälp av Ragnarök. Forcerade en vägspärr i Vares.

Minns du det, Ragnarök, skriver Magnus. "Så rädda vi var, men vi gjorde det. Och du tog oss därifrån, tryggt och säkert. Du forcerade fem vägspärrar under BA01, Ragnarök. Jag tror inget annat fordon vi hade i bataljonen slår det."

Den splitterskyddade Pansarterrängbil 180 har varit ett viktigt redskap för svenska insatsstyrkor på olika platser, här Ragnarök i Bosnien. Foto: Magnus ErnströmDen splitterskyddade Pansarterrängbil 180 har varit ett viktigt redskap för svenska insatsstyrkor på olika platser, här Ragnarök i Bosnien. Foto: Magnus Ernström.

Magnus, hur var det att efter 25 år återse 13005, eller Ragnarök, eller Pansarterrängbil 180 som vi säger på FMV?
– Det var ett kärt återseende med en vagn som redan då hade fått lite av en egen gestalt, och som vi redan då betraktade som ett turfordon. Hon har råkat ut för mycket och åtskilliga av oss hade inte stått här utan hennes pansarplåt. Eftersom vi hämtade henne ny visste jag ju hennes svenska militära registreringsnummer, trots att vi efter ett par månader i Bosnien bytte den mot FN-nummerplåten UNPF16128. Jag tror det är få av Försvarsmaktens fordon som har en sådan rik historia, och som varit så "mitt i smeten" så ofta - och ändå alltid klarat sig undan. Hon borde stå på museum.

Vad betyder det att ha bra grejer med sig vid den här typen av uppdrag, i det här fallet säkra transportfordon?
– Det är grunden för att överhuvudtaget kunna utföra sitt uppdrag. Med den tidens mått mätt hade vi utrustning i absoluta internationella toppklass, och den var avgörande för att vi skulle både göra vårt jobb och komma hem säkert.

– En sak jag minns särskilt är att vi från början hade luftvärnslavett till tunga kulsprutan som lämnade halva kroppen oskyddad. Det var en ohållbar lösning, visade det sig när allvaret brakade loss på allvar i slutet av oktober 1993. Men redan första veckan i november hade någon på hemmaplan trollat med knäna, fått loss pansarskydd, trots en logistisk mardröm fått dem nerskickade till Bosnien. Vår rep-pluton jobbade dag och natt för att snabbt montera dem på våra 180:or.

– Snabbheten och smidigheten i hela denna långa kedja av stödfunktioner gav en fantastisk känsla av ett grundmurat stöd hemifrån. Vi kände att vi var en del av ett "vi" som går hela vägen tillbaka till upphandlande myndighet hemma i Sverige. Och som del av ett sådant kraftfullt "vi" kunde ingenting vara omöjligt.

Vad är det starkaste minnet från din tid i Bosnien?
– Två händelser. När vi släppte av de överlevande från massakern i Stupni Do efter att ha räddat dem undan sina förföljare och de möttes av oroliga släktingar. Det var sorg, glädje, vrede, smärta, kärlek. Det var skrämmande, vackert och så oerhört sorgligt, allt på en gång.

– Det andra är när vi skulle ta oss tillbaka från det uppdraget, forcerade en checkpoint för en av parterna och hamnade i en oerhört laddad situation i gruvstaden Vares. Det var första gången jag insåg att jag nog inte kommer ur detta levande - men bet ihop, förberedde min egen död - och gjorde mitt jobb. Vetskapen att "jag duger, jag klarar detta" var en insikt som fastnade. Den inre styrka jag upptäckte där och då bär mig än idag, 25 år senare.

Läs Magnus egen berättelse från mötet med Ragnarök efter 25 år i hans blogg:

https://morgonsur.wordpress.com/2018/08/26/om-ett-ovantat-mote/


Tipsa om sidan

Fyll i formuläret för att skicka en länk till den här sidan.

Fält markerade med * är obligatoriska.


* Fältet är obligatoriskt

Publicerad: 2018-09-20 10:58. Uppdaterad: 2018-09-20 11:09. Ansvarig: Visa e-postadress.